Idag är en sån där dag när jag känner mig lite nerstämd. Har tråkigt på jobbet, sitter och läser aftonbladet på webben, bara elände elände och åter elände. Varenda dag.
Just då är det helt underbart att bara fördjupa sig i ytliga saker som parfym, smink, väskor och skönhetsbloggar och dylikt. Bara liksom drömma sig bort. Titta på vackra människor och vackra juveler.
Jag kan förstå varför så många unga tjejer fastnar i shoppingmissbruk.
Det är inte alls svårt att förstå.
Det är ett bra sätt att fly från det verkliga, riktiga livet, som verkligen kan vara skit ibland.
Göra små skönhetsoperationer av olika slag, att få känna sig ompysslad och snygg och glassig.
Köpa dyra solglasögon, väskor och gå runt och dölja det som finns på insidan.
Har man börjat vara någon annan än den man egentligen är, utger sig för att må så bra, ha det så bra ställt så är det ju jäkligt svårt att möta sanningen och ta sig ur det. Har man redan en dålig självkänsla så är det
nog helt omöjligt att klara det utan hjälp av någon som fattar hur det funkar.
Helt stänger ute tankar om att ekonomin håller på falerar, man inte känner sig omtyckt, att man inte är lika bra som dom andra. Dom är snyggare, har bättre jobb, finare bostad. Men hur känner dom som sitter där med sin höga lön och vackra våning ? Ingen aning faktiskt.
Tråkigt kanske, att aldrig behöva kämpa eller längta efter något, för allt man vill ha finns där.
Att behöva tampas med avundsjuka, som kan göra folk riktigt elaka, bli baktalade och utnyttjade ?
Nä det finns nog inget la dolce vita förutom i drömmarnas land och dit reser jag gärna ibland när jag behöver.
Ska ta en tur dit nu.