Nu till helgen är Zeldas busungar 12 veckor och det är dags för dem att flytta hemifrån.

Två av dom är tingade av bekanta, den lilla vita med mohikanen och den tigerrandiga.

Det är många som svarat på annonsen på de helvita fast sedan inte hört av sig något mer. Märkligt tycker jag. Men det är ju tur att dom ångrar sig innan dom hämtat katten iallafall.

Zelda börjar bli riktigt less på ungarna som bara busar hela tiden.

Det kommer att bli lugnt och skönt när dom försvinner. Och rent !

Vi har en stor leråker utanför dörren eftersom vi grävt bort gräsmattan, och så har vi kattlucka som används flitigt. Ut och gärva, in och klättra i soffa, mm just det = vääldigt smutsigt blir det av alla dessa småtassar. Tack och lov att vi hade en gammal soffa och är på väg att köpa nya :)

Men söta är ni och vi kommer att sakna er som bara den. Hoppas alla får jättefina familjer och bra liv. Puss mina små hjärtan.

Fyndat i skogen

I helgen var vi ute i skogen och letade kantareller. Det blev mer en skogspromenad än kantarellplockning.

Det här är ju inte så mycket att skryta med.

MEN DÅ mitt inne i skogen hittade jag DET HÄR

Jag blev förstås lycklig som en guldgrävare som hittat sitt första guld , min sambo stirrade med förvånad blick när jag studsade av lycka och adrenalin.

En jätegammal dumpningsplats med gamla hinkar, burkar, dragselen, cyklar, sparkar, fat porslin och gud vet allt. Det har säkerligen legat där i minst 50-60 år så det var ordenligt begravt under barr. Fasiken att det var så svårt att få fram grejerna bara, skulle gärna vilja haft en spade med mig. Min sambo var inte så sugen på att tillbringa hela dagen krypandes under granarna men jag fick iallafall med mig dessa tre rostiga gamla skönheter. Ni ska få se när dom kommer på plats nästa vår med fina vita pelargonior i ;)

Hade ju gärna velat ha med den här rostiga gamla burken också, tror jag ska smyga dit igen i helgen och hämta den.

Såhär ser Alcros Rustibus ut nuförtiden, inte alls lika söt

Kaminen invigd

Ja, så här såg det ut innan, kan inte hitta något jag gillar på den här bilden faktiskt.

Ful gammal kamin som säkert är kultig, fast den var sönderrostad i botten och det är ju mindre bra.

Kaminen och tegelmuren är borttagen. Det gamla hålet ska täckas för eftersom det nya röret kommer att gå högre upp.

Ny tegelmur på väg upp. Det var inte så lätt att mura som jag trodde, inte så kul heller.
Nu är nytt hål taget och en tunnel klädd med brandsäker skiva.

Nya kaminen på plats och inspekterad av sotarmästaren som godkände för eldning fast för att få intyget krävdes lite justeringar.

Lite småpyssel kvar att fixa ihop muren runt skorstenen lite snyggt på insidan.

Lite vin och kex framför brasan är ju inte helt fel :))

Igår kom sotaren och inspekterade skorstenen till kaminen. Man måste ha ett godkännande innan man får börja elda.

Vi var givetvis ute i sista sekunden dagen innan och satte upp den ( i regnet). Men det var på grund av att dom som sålde skorstenen för andra gången lyckats strula till det med min beställning. Trots att jag betalt extra för att få grejerna fort..
Ett fäste saknades och det fick bli en hemmagjord nödlösning.
Men det tråkigaste var att det var lite felmätt så vi blev tvugna att såga bort för kaminen i taket som sticker ut från väggen på utsidan, det ser lite vajko ut men det får duga.

Jo så kom då sotarmästaren. Lite moloken sa inte mycket förrän han efter en timmes noggranna mätningar, filmning i skorstenen för att se alla tätningar och tryckprov. Man stoppar in en liten vit sak som såg ut som en krita i ugnen och som ryker vitt som bara den. Sen stänger man all lufttillförsel i kaminen och täpper till uppe i skorstenen. Sotaren uppe på taket och jag stod där nere vid husväggen och kollade på när det sipprade ut rök från en rörskarv. Fan och vi som varit så noggranna med kletet mellan.
Han masade sig ner till slut och kollade på röken, jag väntade med spänning på vad han skulle säga. Ja, det där var ju inte så farligt.. PUH, vilken lättnad. Det är som när man kört upp och väntar på att få besked eller när man är hos tandläkaren som bara hummar.
Nä, det det inte mer än cigarettrök som sipprar ut är det tydligen ok. Nice.
Då trodde ju jag att allt var grönt, men si det var det inte. Vi hade sågat ut någon centimeter för lite på hustaket, glidskydd fattades till vår stege upp på taket och så var inte takställningen fäst ordentligt. Så det blev ombesiktning. Bara att bita ihop, le och tacka för besöket.
Han gör ju bara sitt jobb.
Stor besvikelse och bedrövelse, det tar ju så jäkla lång tid innan dom kan komma igen, dom har fullt upp.
Just då kom jag på, äh, vafan är det egentligen att vara upprörd för. Vad gör det om hundra år,
jag ska vara lycklig som överhuvudtaget har en kamin och sluta gnälla.
Jag är så glad att min hjärna har lärt sig registrera när jag blir irriterad och upprörd över småsaker så jag slipper gå runt och vara irriterad och det är så jäkla skönt. Det bara rinner av direkt.

Och då sa han, Men om jag hade varit du hade jag eldat ändå, det ska inte vara någon fara men regler är regler. Så vi ska fixa till det där så får dom komma ut och kolla så småningom.
Givetvis gäller inte försäkringen om det skulle bli någon eldsvåda men det risken är minimal och vi kommer ju fixa till det där med stegen och såga bort den lilla biten som sitter en centimeter för nära det helisolerade röret :S

Lycklig lycklig nu är det helg snart och jag ska elda i kaminen och ut i skogen och leta svampar.

Under Stockholms broar en junidag. Ut ur skuggan mot ljuset :)

Tror nog aldrig jag varit så stolt över någon mat jag lagat som den här kycklingpajen.
Det värsta är att jag inte vet var jag hittade receptet, suck, det var ju så jäkla god.
Paj är ju fantastiskt gott, och man kan ju variera i oändlighet. Gjorde en Västerbottenpaj till kräftorna, med gräddfil, löjrom och rödlök på. Det var också hur gott som helst.
Hmm, det verkar som det är dags för mig att kila iväg på lunch nu..

Så efter en skön sommar har vi satt igång med att försöka få ordning runt huset. Fick låna en grävskopa utav grannen, märkligt, den kom som på beställning.
Nu har vi planat till marken utanför huset. Sen ska det köras dit sättsand så kan vi äntligen börja lägga markstenar utanför trappen. Det ska bli riktigt skönt att slippa allt grus som dras in varenda dag. Fast det är ju ett antal lass med sand och sten innan det är klart.
Jag längtar så mycket tills det är klart, vi har ju haft det så här i några år nu, så känns det jätteul att sätta igång och då blir det lättare att jobba med det också. När väl stenläggningen är igång brukar det gå rätt fort. Köra skottkärror med sand är ju inte lika spännande :/

Sitter här på jobbet och väntar på att få en leverans med skorstenen som ska till landet. Det börjar bli lite tajt med tid nu för sotarmästaren kommer på torsdag...

Älskade fina Zelda som är så duktig med sina ungar. Undrar bara hur det ska bli när dom flyttar om två veckor. Stackarn hon kommer säkert gå och leta efter dom länge. Skulle ju vilja behålla någon men det känns som att det räcker med hund och en katt. Fast lite skönt kommer det säkert att bli för henne för nu börjar dom bli rätt påfrestande ibland när dom far runt.

Herregud vad dom röjer, klättrar i gardiner, rafsar i blomkrukor och far runt på bord, soffor överallt är dom. Men dom är ju så söta när dom kryper upp och lägger sig på bröstet när man ligger i soffa. Dom är ju så mysiga.

Det kommer bli så tomt när dom försvinner.

En underbar augustidag nere på bryggan.

Semestern är över och jag är tillbaks i verkligheten. Ska försöka hålla kvar känslan av lugnet på landet så länge som möjligt. Men hösten kommer snart och det är också en härlig tid.
På torsdag kommer sotarmästaren och förhoppningsvis godkänner den nya kaminen så vi kan sitta och värma oss vid den efter svamppromenaderna i skogen.